tobiasochemma

Jag håller för närvarande på att läsa en skönlitterär bok (skönt för omväxlingens skull, det har blivit mycket kurslitteratur nu på senaste) som heter diplomatdottern. Det handlar om en dotter till en diplomatfamilj som åkte fast i tullen i Bangkok med 6 kg heroin. Det handlar om hennes livsöde, beslut hon tog och konsekvenserna av dem.

Jag måste erkänna att sådana livsöden fascinerar mig lite. Vad är det som får en människa att ta ett sådant riskabelt beslut? Pengar? Utmaningen? En annan sak jag tänker på när jag läser denna bok är: Vad är det som får människor att röra sig helt i motsatt riktning från det man växte upp i? Det är inte sällan som ungdomar från överklassen vill "frigöra" sig från det materiella", prästsöner blir helt emot kristendom, och så vidare. Varför vill man inte följa i sina föräldrars fotspår? Visserligen ska man inte blint följa vad de tycker, men motviljan att följa sina föräldrars fotspår borde inte få hindra det man egentligen kanske själv vill. Jag har träffat så många ungdomar från plattan som gör allt för att inte göra så som deras föräldrar vill, även om de själv kanske inte ens vill göra det! Grejen är, ibland kan det faktiskt sammanfalla; föräldrarnas vilja och den egna, men för ett revolutionerande sinne är viljan att inte vilja göra som sina föräldrar starkare och man offrar därmed också sin egen. Frågan är i efterhand: Var det värt det?